StudentFarsan

Idag har det varit lillemans födelsedag och jag kommer stolpa upp allt vi hunnit med idag och sedan lägga upp bilder som jag lovade igår.

Jag tror att Sandra var mer nervös än Melvin imorse för när Melvin vaknade så blev det en jädra fart på henne (klockan var då halv 6). Vi sprang nästan in till hans rum för att börja sjunga (var länge sen jag flög upp ur sängen så snabbt). Vi sjöng för honom och han skämdes undertiden. Han såg på oss för att sedan trycka ner hakan mot bröstet och undvika våra blickar. Efter vår skönsång (?!) tog vi med oss honom in i vårt sovrum. Där slängde vi upp alla paketen på sängen och han blev riktigt glad för allt. Det var verkligen en glädje som sprudlade ur honom (till skillnad från när han öppnade presenterna senare på kvällen när alla gäster var samlade).


Sedan kollade vi tidningen för att se vårt kort vi skickade in. Han hade fått 3 st kort till och det är alltid roligt att spara. Därefter började stressen komma krypandes eftersom jag skulle till skolan och Sandra och Melvin till klapp och klang. Vi gjorde oss klara och jag sprang ner i förtid för att skrapa rutorna på bilen. Allt gick lysande men när alla var på plats i bilen såg jag att klockan hade hunnit bli mycket och tåget gick inom några minuter. Efter de senaste dagarnas snöande trodde jag det skulle vara lätt att köra ut bilen från fickparkeringen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Medans hjulen spann såg jag klockan ticka på. Testade att starta på 1:an men hjulen bara spann. Testade på 2:an men hjulen bara spann. Testade 3:an - skitstopp. Testade 3:an igen - skitstopp en gång till. När jag sedan la i 2:an igen kom jag slutligen loss och var tvungen att köra rally (nästan iaf) till tågstationen. Men till tåget var jag i tid och allt var frid och fröjd.

När jag sedan skulle ta tåget hem var det ungefär 20 minuter försenat. Inte det bästa när gästerna skulle komma om 3 timmar och det skulle bakas och fixas där hemma. Så jag snabbade mig hem där Melvin sov och Sandra fixade tårtan. Vi dammsög och gjorde iordning allt här hemma och var klara precis innan gästerna skulle komma. Stressigt var bara förnamnet men allt ordnade sig som sagt, även om jag fick springa till affären två gånger eftersom Sandra skulle blanda i karamellfärg i grädden. Den smakade riktigt illa efter det och tur nummer två till affären var ett faktum. Men nu lämnar vi det bakom oss och fortsätter till när gästerna anlände.


En halvtimme innan gästerna hade kommit fick Sandra ett telefonsamtal. Hon sken upp som en sol och berättade för mig. En klockren present skulle man kunna säga (kommer till vad samtalet handlar om några rader ner). Gästerna anlände och när alla var samlade så säger Sandra "vi skulle vilja berätta en sak". Alla blev tysta eftersom de trodde Sandra skulle säga att vi väntade tillökning. Men Sandra började hoppa och skrek som en galning "Vi har fått dagisplats till Melvin på det dagiset vi ville ha!!!". Alla skrattade efter hennes utspel och drog en lättnades suck.
((((Notera)))) Sandra hade för någon månad sen blivit erbjuden en dagisplats som hon tackade nej till eftersom hon inte gillade det dagiset. När hon sedan får reda på att man hamnar längre bak i kön om man tackar nej och kanske inte får en dagisplats inne i stan blir hon förkrossad. Hon har därför gått och oroat sig för sitt tämligen enkla misstag. Nog sagt om det för nu vet ni historien.

Det blev dags för presentöppning men det verkade inte intressera Melvin utan han gick istället runt och fjantade. Det slutade med att Sandra fick sitta och öppna presenterna och jag satt med videokameran. Han fick iallafall mycket roliga saker och detta var allt han fick.



Sedan åt vi bullens korv och bröd. Melvin fick en egen liten tallrik eftersom han älskar korv och han skötte sig väldigt bra när han fick äta själv. Jag hade ingen riktig koll på honom då vi servade alla gäster.

Nu kommer vi fram till dagens höjdpunkt - När Melvin skulle äta tårta för första gången. Vi har alltid sagt att vi inte ska ge han godis utan istället ge honom frukt eller andra nyttiga saker. Men nu när han fyllde 1 år så skulle han banne mig få äta själv och grisa ner sig så mycket han ville. Vi sjöng för honom och han blåste ut ljusen (läs Sandra). Sandra går sedan och skär upp en tårtbit till honom och ger honom den. Alla står och tittar på honom och han börjar försiktigt peta på tårtan, både med en sked och ena handen. När han sedan får in den första biten i munnen skiner han upp som en sol. Han tar en bit till samtidigt som han hånskrattar mot oss som tittar på. Därefter tar han en bit till och gör samma sak. Den lilla busungen skrattade säkert för bara han åt tårta och vi andra bara fick titta på. Efter denna behandling av gästerna gick samtliga och hämtade tårta själva så han fick sitta där och hånskratta för sig själv.



När gästerna gått började vi mixa med alla hans leksaker och fixa iordning i hans rum. Vi rensade ur lite gamla leksaker som han är för stor för så nu får alla leksaker plats igen. Även om utrymmet i rummet blev mindre. Sedan somnade han utslagen i sin säng och vi fixade iordning här hemma. Nu när man väl satt sig så känner man hur trött man är. Så nu blir det sängen. Imorgon är det träning och sen ska jag, Robin och Melvin till IKEA. Godnatt!