Melvins födelsedag!
Idag har det varit lillemans födelsedag och jag kommer stolpa upp allt vi hunnit med idag och sedan lägga upp bilder som jag lovade igår.
Jag tror att Sandra var mer nervös än Melvin imorse för när Melvin vaknade så blev det en jädra fart på henne (klockan var då halv 6). Vi sprang nästan in till hans rum för att börja sjunga (var länge sen jag flög upp ur sängen så snabbt). Vi sjöng för honom och han skämdes undertiden. Han såg på oss för att sedan trycka ner hakan mot bröstet och undvika våra blickar. Efter vår skönsång (?!) tog vi med oss honom in i vårt sovrum. Där slängde vi upp alla paketen på sängen och han blev riktigt glad för allt. Det var verkligen en glädje som sprudlade ur honom (till skillnad från när han öppnade presenterna senare på kvällen när alla gäster var samlade).
Sedan kollade vi tidningen för att se vårt kort vi skickade in. Han hade fått 3 st kort till och det är alltid roligt att spara. Därefter började stressen komma krypandes eftersom jag skulle till skolan och Sandra och Melvin till klapp och klang. Vi gjorde oss klara och jag sprang ner i förtid för att skrapa rutorna på bilen. Allt gick lysande men när alla var på plats i bilen såg jag att klockan hade hunnit bli mycket och tåget gick inom några minuter. Efter de senaste dagarnas snöande trodde jag det skulle vara lätt att köra ut bilen från fickparkeringen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Medans hjulen spann såg jag klockan ticka på. Testade att starta på 1:an men hjulen bara spann. Testade på 2:an men hjulen bara spann. Testade 3:an - skitstopp. Testade 3:an igen - skitstopp en gång till. När jag sedan la i 2:an igen kom jag slutligen loss och var tvungen att köra rally (nästan iaf) till tågstationen. Men till tåget var jag i tid och allt var frid och fröjd.
När jag sedan skulle ta tåget hem var det ungefär 20 minuter försenat. Inte det bästa när gästerna skulle komma om 3 timmar och det skulle bakas och fixas där hemma. Så jag snabbade mig hem där Melvin sov och Sandra fixade tårtan. Vi dammsög och gjorde iordning allt här hemma och var klara precis innan gästerna skulle komma. Stressigt var bara förnamnet men allt ordnade sig som sagt, även om jag fick springa till affären två gånger eftersom Sandra skulle blanda i karamellfärg i grädden. Den smakade riktigt illa efter det och tur nummer två till affären var ett faktum. Men nu lämnar vi det bakom oss och fortsätter till när gästerna anlände.
En halvtimme innan gästerna hade kommit fick Sandra ett telefonsamtal. Hon sken upp som en sol och berättade för mig. En klockren present skulle man kunna säga (kommer till vad samtalet handlar om några rader ner). Gästerna anlände och när alla var samlade så säger Sandra "vi skulle vilja berätta en sak". Alla blev tysta eftersom de trodde Sandra skulle säga att vi väntade tillökning. Men Sandra började hoppa och skrek som en galning "Vi har fått dagisplats till Melvin på det dagiset vi ville ha!!!". Alla skrattade efter hennes utspel och drog en lättnades suck.
((((Notera)))) Sandra hade för någon månad sen blivit erbjuden en dagisplats som hon tackade nej till eftersom hon inte gillade det dagiset. När hon sedan får reda på att man hamnar längre bak i kön om man tackar nej och kanske inte får en dagisplats inne i stan blir hon förkrossad. Hon har därför gått och oroat sig för sitt tämligen enkla misstag. Nog sagt om det för nu vet ni historien.
Det blev dags för presentöppning men det verkade inte intressera Melvin utan han gick istället runt och fjantade. Det slutade med att Sandra fick sitta och öppna presenterna och jag satt med videokameran. Han fick iallafall mycket roliga saker och detta var allt han fick.
Sedan åt vi bullens korv och bröd. Melvin fick en egen liten tallrik eftersom han älskar korv och han skötte sig väldigt bra när han fick äta själv. Jag hade ingen riktig koll på honom då vi servade alla gäster.
Nu kommer vi fram till dagens höjdpunkt - När Melvin skulle äta tårta för första gången. Vi har alltid sagt att vi inte ska ge han godis utan istället ge honom frukt eller andra nyttiga saker. Men nu när han fyllde 1 år så skulle han banne mig få äta själv och grisa ner sig så mycket han ville. Vi sjöng för honom och han blåste ut ljusen (läs Sandra). Sandra går sedan och skär upp en tårtbit till honom och ger honom den. Alla står och tittar på honom och han börjar försiktigt peta på tårtan, både med en sked och ena handen. När han sedan får in den första biten i munnen skiner han upp som en sol. Han tar en bit till samtidigt som han hånskrattar mot oss som tittar på. Därefter tar han en bit till och gör samma sak. Den lilla busungen skrattade säkert för bara han åt tårta och vi andra bara fick titta på. Efter denna behandling av gästerna gick samtliga och hämtade tårta själva så han fick sitta där och hånskratta för sig själv.
När gästerna gått började vi mixa med alla hans leksaker och fixa iordning i hans rum. Vi rensade ur lite gamla leksaker som han är för stor för så nu får alla leksaker plats igen. Även om utrymmet i rummet blev mindre. Sedan somnade han utslagen i sin säng och vi fixade iordning här hemma. Nu när man väl satt sig så känner man hur trött man är. Så nu blir det sängen. Imorgon är det träning och sen ska jag, Robin och Melvin till IKEA. Godnatt!
Jag tror att Sandra var mer nervös än Melvin imorse för när Melvin vaknade så blev det en jädra fart på henne (klockan var då halv 6). Vi sprang nästan in till hans rum för att börja sjunga (var länge sen jag flög upp ur sängen så snabbt). Vi sjöng för honom och han skämdes undertiden. Han såg på oss för att sedan trycka ner hakan mot bröstet och undvika våra blickar. Efter vår skönsång (?!) tog vi med oss honom in i vårt sovrum. Där slängde vi upp alla paketen på sängen och han blev riktigt glad för allt. Det var verkligen en glädje som sprudlade ur honom (till skillnad från när han öppnade presenterna senare på kvällen när alla gäster var samlade).
Sedan kollade vi tidningen för att se vårt kort vi skickade in. Han hade fått 3 st kort till och det är alltid roligt att spara. Därefter började stressen komma krypandes eftersom jag skulle till skolan och Sandra och Melvin till klapp och klang. Vi gjorde oss klara och jag sprang ner i förtid för att skrapa rutorna på bilen. Allt gick lysande men när alla var på plats i bilen såg jag att klockan hade hunnit bli mycket och tåget gick inom några minuter. Efter de senaste dagarnas snöande trodde jag det skulle vara lätt att köra ut bilen från fickparkeringen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Medans hjulen spann såg jag klockan ticka på. Testade att starta på 1:an men hjulen bara spann. Testade på 2:an men hjulen bara spann. Testade 3:an - skitstopp. Testade 3:an igen - skitstopp en gång till. När jag sedan la i 2:an igen kom jag slutligen loss och var tvungen att köra rally (nästan iaf) till tågstationen. Men till tåget var jag i tid och allt var frid och fröjd.
När jag sedan skulle ta tåget hem var det ungefär 20 minuter försenat. Inte det bästa när gästerna skulle komma om 3 timmar och det skulle bakas och fixas där hemma. Så jag snabbade mig hem där Melvin sov och Sandra fixade tårtan. Vi dammsög och gjorde iordning allt här hemma och var klara precis innan gästerna skulle komma. Stressigt var bara förnamnet men allt ordnade sig som sagt, även om jag fick springa till affären två gånger eftersom Sandra skulle blanda i karamellfärg i grädden. Den smakade riktigt illa efter det och tur nummer två till affären var ett faktum. Men nu lämnar vi det bakom oss och fortsätter till när gästerna anlände.
En halvtimme innan gästerna hade kommit fick Sandra ett telefonsamtal. Hon sken upp som en sol och berättade för mig. En klockren present skulle man kunna säga (kommer till vad samtalet handlar om några rader ner). Gästerna anlände och när alla var samlade så säger Sandra "vi skulle vilja berätta en sak". Alla blev tysta eftersom de trodde Sandra skulle säga att vi väntade tillökning. Men Sandra började hoppa och skrek som en galning "Vi har fått dagisplats till Melvin på det dagiset vi ville ha!!!". Alla skrattade efter hennes utspel och drog en lättnades suck.
((((Notera)))) Sandra hade för någon månad sen blivit erbjuden en dagisplats som hon tackade nej till eftersom hon inte gillade det dagiset. När hon sedan får reda på att man hamnar längre bak i kön om man tackar nej och kanske inte får en dagisplats inne i stan blir hon förkrossad. Hon har därför gått och oroat sig för sitt tämligen enkla misstag. Nog sagt om det för nu vet ni historien.
Det blev dags för presentöppning men det verkade inte intressera Melvin utan han gick istället runt och fjantade. Det slutade med att Sandra fick sitta och öppna presenterna och jag satt med videokameran. Han fick iallafall mycket roliga saker och detta var allt han fick.
Sedan åt vi bullens korv och bröd. Melvin fick en egen liten tallrik eftersom han älskar korv och han skötte sig väldigt bra när han fick äta själv. Jag hade ingen riktig koll på honom då vi servade alla gäster.
Nu kommer vi fram till dagens höjdpunkt - När Melvin skulle äta tårta för första gången. Vi har alltid sagt att vi inte ska ge han godis utan istället ge honom frukt eller andra nyttiga saker. Men nu när han fyllde 1 år så skulle han banne mig få äta själv och grisa ner sig så mycket han ville. Vi sjöng för honom och han blåste ut ljusen (läs Sandra). Sandra går sedan och skär upp en tårtbit till honom och ger honom den. Alla står och tittar på honom och han börjar försiktigt peta på tårtan, både med en sked och ena handen. När han sedan får in den första biten i munnen skiner han upp som en sol. Han tar en bit till samtidigt som han hånskrattar mot oss som tittar på. Därefter tar han en bit till och gör samma sak. Den lilla busungen skrattade säkert för bara han åt tårta och vi andra bara fick titta på. Efter denna behandling av gästerna gick samtliga och hämtade tårta själva så han fick sitta där och hånskratta för sig själv.
När gästerna gått började vi mixa med alla hans leksaker och fixa iordning i hans rum. Vi rensade ur lite gamla leksaker som han är för stor för så nu får alla leksaker plats igen. Även om utrymmet i rummet blev mindre. Sedan somnade han utslagen i sin säng och vi fixade iordning här hemma. Nu när man väl satt sig så känner man hur trött man är. Så nu blir det sängen. Imorgon är det träning och sen ska jag, Robin och Melvin till IKEA. Godnatt!
1 timme kvar!
Om en timme fyller Melvin 1 år. Tänk vad tiden går snabbt. Kan inte föreställa mig att för exakt ett år sedan vid denna tiden låg vi och klockade värkarna (eller nästan iaf).
Melvin har utvecklats till en liten busig kille. Är det något man saknar så vet man vem som har varit i farten. Idag hittade jag till exempel Sandras inomhusskor i min byrå och 4 st nappar hittade vi i en blomkruka.
Imorgon är det kalas här hemma men innan det ska vi sjunga för Melvin direkt när han vaknar. Sedan ska han nog få frukost på sängen och öppna alla sina paket han har fått av oss. Bland annat ett eget litet kök. Ska ta lite bilder som jag kan lägga upp imorgon. Efter det ska Sandra och Melvin på klapp och klang (sångstund) för att sedan åka hem och fixa iordning tårtan och lite städning. Vi måste dammsuga igen eftersom jag hällde mjöl över hela golvet när jag bakade gula rutor.
Nu ska jag iaf sova eftersom det blir en lång dag imorgon. Ska iväg till skolan också så det kommer bli stressigt.
Ha det bra! Bilder kommer imorgon (?!).
Godnatt!
Kanske en av världens stoltaste pappor!
Världens stoltaste pappa är väl kanske i överkant eftersom det finns så många stolta pappor världen över. Men en topp tio placering ligger jag inne med iallafall. De senaste dagarna har jag haft världens bästa son! Han har varit hur härlig som helst och jag har verkligen njutit varje sekund. Ettårsdagen närmar sig sakta men säkert och på fredag fyller Melvins kompis Arvid 1. Han är först ut i mammagruppen och sedan rasslar det bara på.
Det har hänt så många grejer den senaste månaden att det är svårt att beskriva vad han är kapabel till. Man slutar inte förvånas av vad han kan. Idag när Sandra sorterade tvätt kom Melvin gåendes och tyckte det såg allmänt roligt ut. Han gick därför fram till en hög, plockade upp en tröja och gick och öppnade tvättmaskinen och slängde in tröjan. Barn förstår nog mer än vad man tror.
I takt med att allt det här ökar faktiskt min blogglust och när jag sitter här kliar det i fingrarna. Det är nog på tiden för de senaste månaderna har varit bedrövliga. Ska försöka plita ner ett inlägg om dagen igen även om det är tenta på fredag och jag kommer antagligen sitta hela veckan på biblioteket. Men det löser vi, annars kanske det blir lite bilder iallafall.
Vet inte vad jag har skrivit innan men jag tänker berätta vad Melvin kan. Han har nu gått i ungefär en månad och från början gick det stappligt medan han nu nästan är övermodig. Han tror sig kunna gå så bra att han ibland försöker springa och därför står han på näsan väldigt ofta. Talet är väl det som har gått framåt mest på sistone. Han kan nu orden "mamma", "pappa", "titta", "där", "Olly" (Molly) och "nej". Det mest komiska som finns är när man frågar om man får en puss och han svarar "neeej" eller när han går runt och säger "najnajnaj" för sig själv. Ordens betydelse kommer mer och mer. När man pratar med honom förstår han vad man menar. Det är rätt fascinerande att han förstår vad man säger och han härmar mycket av det man gör. Jag såg filmen "Scary Movie" igår och fastnade för scenen när dem ringer till varandra och säger "Waaaaazzzzuuuuup". Därför gjorde jag likadant som dem gjorde på filmen imorse. Det hela slutade med att Melvin satt med tungan ute och vrålade "aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhh".
Det här är kanske inte överdrivet intressant för er men det är mest så att jag och Sandra ska komma ihåg vad Melvin kunde vid denna tidpunkt. Alltid roligt att gå tillbaka och läsa det senare.
Nu ska jag gå och lägga mig eftersom Melvin vaknar nog runt klockan 5 imorgon. Godnatt!
Det har hänt så många grejer den senaste månaden att det är svårt att beskriva vad han är kapabel till. Man slutar inte förvånas av vad han kan. Idag när Sandra sorterade tvätt kom Melvin gåendes och tyckte det såg allmänt roligt ut. Han gick därför fram till en hög, plockade upp en tröja och gick och öppnade tvättmaskinen och slängde in tröjan. Barn förstår nog mer än vad man tror.
I takt med att allt det här ökar faktiskt min blogglust och när jag sitter här kliar det i fingrarna. Det är nog på tiden för de senaste månaderna har varit bedrövliga. Ska försöka plita ner ett inlägg om dagen igen även om det är tenta på fredag och jag kommer antagligen sitta hela veckan på biblioteket. Men det löser vi, annars kanske det blir lite bilder iallafall.
Vet inte vad jag har skrivit innan men jag tänker berätta vad Melvin kan. Han har nu gått i ungefär en månad och från början gick det stappligt medan han nu nästan är övermodig. Han tror sig kunna gå så bra att han ibland försöker springa och därför står han på näsan väldigt ofta. Talet är väl det som har gått framåt mest på sistone. Han kan nu orden "mamma", "pappa", "titta", "där", "Olly" (Molly) och "nej". Det mest komiska som finns är när man frågar om man får en puss och han svarar "neeej" eller när han går runt och säger "najnajnaj" för sig själv. Ordens betydelse kommer mer och mer. När man pratar med honom förstår han vad man menar. Det är rätt fascinerande att han förstår vad man säger och han härmar mycket av det man gör. Jag såg filmen "Scary Movie" igår och fastnade för scenen när dem ringer till varandra och säger "Waaaaazzzzuuuuup". Därför gjorde jag likadant som dem gjorde på filmen imorse. Det hela slutade med att Melvin satt med tungan ute och vrålade "aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhh".
Det här är kanske inte överdrivet intressant för er men det är mest så att jag och Sandra ska komma ihåg vad Melvin kunde vid denna tidpunkt. Alltid roligt att gå tillbaka och läsa det senare.
Nu ska jag gå och lägga mig eftersom Melvin vaknar nog runt klockan 5 imorgon. Godnatt!
