Plugga är trist!

I förra inlägget skrev jag att Melvin och Molly är som ler och långhalm. Det finns ju en rad olika perspektiv man kan se det ifrån. Melvin är en pojk som gillar att dra i saker, hårt. Idag har han varit helt brutal mot Molly. Hon ligger där utan att göra någonting. Melvin kommer krypandes och ska ställa sig på henne. Alltså använda henne som något sorts stöd för att han ska ta sig upp. Hon ligger snällt kvar och gör inte ett smack. När han tröttnat på det tar han tag i henne och drar henne över golvet som någon leksak. Hon gör fortfarande ingenting. Men vi säger till honom att vara snäll mot Molly. Men jag tror inte han förstår att vi menar allvar. När han säger till honom, med lite starkare röst än normalt, kollar han på en och börjar skratta. Även om man lyfter bort honom därifrån och säger till honom så skrattar han bara och kryper snabbt tillbaka. Om Molly skulle få för sig att säga till Melvin på skarpen, alltså med hjälp av klor eller annat, kommer jag inte skälla på henne. Melvin måste förstå att man inte kan göra så. Även om barn inte förstår att dom tar för hårt.


Melvin kryper snabbare och snabbare för varje dag och det går inte att vända ryggen till många sekunder innan han hittar på något bus. Soffbordet och alla sladdar är nog roligare än leksaker för honom. Särskilt alla datorsladdar, har aldrig smakat på dom men Melvin verkar gilla det.

Har nästan tröttnat på att plugga redan. Efter denna sommaren har man nästan konstant ägnat sin tid med Melvin. Nu träffar man bara honom några timmar per dag vilket är tråkigt när han oftast är hur go som helst. Just nu läser vi 2 kurser där det är väldigt mycket att göra. Därför måste man prioritera skolan och det känns tungt just nu. Men det är nog bara att gilla läget.


Nu ska jag sova för imorse vaknade Melvin klockan 4 och ville inte somna om. Jag fick i och för sig sova en halvtimme innan det var dags att stiga upp men man är trött som bara den. Nu hoppas jag att han sover lite längre imorgon. Till halv 6 hade varit skönt. Godnatt på er!

Kommentarer
Postat av: Anna

Det är ju ditt val att studera samtidigt som du har småbarn. Att du skulle vara tvungen att prioritera studierna framför ungen, i vissa perioder, visste du väl när du gav dig in i det?

I min mening är studier och att vara småbarnspappa ingen bra kombination, det är olika delar av livet. Det går ut över dina studier och din son. Men som sagt, ditt val och ditt liv. Inte mitt, som tur väl är.

Lycka till!

/Småbarnsmamma som är färdig med skola och har stabilt jobb och inkomst.

2009-09-11 @ 17:20:31
Postat av: Emma

Tycker det är bra att man inte måste välja det ena eller det andra, utan att det går att kombinera. Hade många i min klass under högskolan som hade barn, visst fick dom kämpa lite mer, men samtidigt så var dom mer ambiösa än oss barnlösa som knappt orkade göra det lilla vi hade.

Tycker du är superduktig!

2009-09-13 @ 17:49:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0